Skolk på jobbet

Ni är inte många kära läsare, men de två, tre av er som utryckt ert gillande för raderna på den här sidan internet måste premieras. Efter ännu en påtryckning av en vän väcker jag liv i den här bloggen. Jag kan som sagt inte leva med er saknad på mitt samvete. Därför detta inlägg.

Bara så ni vet utsätter jag mig för vissa risker när jag nu skriver igen. Jag skiver nämligen från arbetsplatsen. Man skulle kunna säga att jag skolkar. Varje gång en fotograf eller näsvis reporter stryker förbi min plats klumpar det sig i magen. Öppna kontorslandskap skapar ångest för en arbetssmitare.
Egentligen borde jag känna mig trygg. För det skolkas rätt friskt även av andra. Några pratar luft med varandra, dricker kaffe, tittar på medhavda barn, spelar dataspel. Runt om mig sitter medarbetare just nu i lugnan ro och diskuterar digitalTV:s familjepaket och magsjuka. Vi ska ha julfest i kväll och oron sprider sig. Läget som råder är en chef drabbad och ett falskt alarm. Vi får se hur det blir i morgon. Då är jag ledig efter tio dagars ihållande nyhetsarbete. Kanske framför TV:n, kanske framför WC:n.

Nu när jag vågat mig på att blogga från jobbet, hoppas jag att jag ska kunna fortsätta med detta gerillaarbete. För om sanningen ska fram så har jag skolkat en hel del på sista tiden. Jag och Jesper har nämligen skickat omslagsförslag fram och tillbaka till varandra på jobbtid. Och ja, det är sant.
Autisterna spelar in sitt debutalbum nästa år!!!!!!!!!
Ni följer så klart händelseutvecklingen på den här bloggen.
2008 blir ett år i Kulturarbetarns tecken.